Vi behöver en tydlig politik som bekämpar de rasistiska och diskriminerande strukturer som leder till segregation och social ojämlikhet i vårt samhälle, skriver Sandra Isaksson och Ghyslaine Nindorera vid Byrån mot diskriminering i Östergötland.
I lördags, 21 mars, var det FN- dagen mot rasim och diskriminering. Den 21 mars 1960 sköt polisen i den sydafrikanska staden Sharpville 69 män, kvinnor och barn som fredligt demonstrerade mot apartheid.
Den 21 mars instiftades därför av FN som en dag för att hedra offren i Sharpeville-massakern i Sydafrika, men även för att uppmärksamma den rasdiskriminering som pågår än idag världen över.
Sverige är ett av de första länderna som undertecknade rasdiskrimineringskonventionen och har således förbundit sig att avskaffa alla former av rasdiskriminering. Trots detta är rasism och diskriminering på grund av hudfärg och etnisk tillhörighet fortfarande ett stort samhällsproblem i vårt land.
Rasdiskriminering riktar sig mot olika grupper och visar sig i en mängd olika uttryck i Sverige. För att bara nämna några exempel: Sverige ligger i topp bland de länder där judar berättar att de blivit fysiskt attackerade. Hat och hot om våld mot samer ökar. Islamofobin växer och normaliseras. Hat och trakasserier mot romer blir allt vanligare.
Enligt en undersökning av The Sociological Science 2019, hade Sverige som ett av nio undersökta länder i Europa och Nordamerika, den näst högsta graden av diskriminering på arbetsmarknaden kopplad till hudfärg. Och i samband med utbrottet av det nya coronaviruset har flera personer med sydöstasiatiskt utseende vittnat (på bland annat SVT) om hur de utsatts för påhopp och kränkningar.
60 år efter undertecknandet av rasdiskrimineringskonventionen kan vi således bittert konstatera att Sverige har en lång väg kvar innan vi lyckas avskaffa rasdiskriminering.
Kampen mot rasism måste ske på flera plan. Vi behöver en tydlig politik som bekämpar de rasistiska och diskriminerande strukturer som leder till segregation och social ojämlikhet i vårt samhälle. Myndigheter, arbetsplatser, skolor har också en viktig roll och måste kontinuerligt arbeta med att förebygga och motverka rasism och diskriminering.
Men viktigast av allt är att främja kunskap. Eftersom många rasistiska handlingar beror på okunskap måste rasism och diskriminering bekämpas med kunskap.
Byrån mot diskriminering erbjuder utbildningar inom rasism, om hur rasism ter sig i olika sammanhang och hur det kan bekämpas. Byrån vill därför uppmana alla, politiker, beslutfattare, arbetsgivare, utbildningsanordnare, människor i allmänhet att utbilda sig i ämnet och att ta ställning mot rasism var vi än möter den.
Sandra Isaksson, ordförande
Ghyslaine Nindorera, kommunikatör
Byrån mot diskriminering i Östergötland
Läs debattartikeln i Norrköpings tidningar,
Läs debattartikeln i Motala Vadstena tidningar